Ett tempel för Gud– ett tempel från Gud

 

Den gyllene kupolen reser sig över Jerusalem såsom solen stiger över horisonten. Den muslimska helgedomen har blivit Jerusalems främsta kännetecken. Helgedomen trycks på vykort, skjortor och nyckelringar. Men det som intresserar mig är berget Klippdomen står på – Tempelberget.

För snart 2000 år sedan pryddes berget av en annan helgedom, Jerusalems tempel. Det judiska templet var under sin tid fokus för det religiösa livet. En tredjedel av de 613 förbud och påbud Maimonides systematiserat ur Torahn handlar om tempelkulten – hurudana offer som ska frambäras vid olika tillfällen, vem som får tjänstgöra i olika uppgifter, hur olika högtider ska iakttas.

The Temple Institute i Jerusalem anser att judendomen är som en fisk på torra land utan Jerusalems tempel. Utan templet kan religionen inte efterlevas enligt Guds vilja. Innan detta missförhållande rättats till kommer världen inte att få uppleva fred och mänskligheten kommer att leva med en känsla av ofullständighet.

Institutet kan knytas till det judiska perspektivet religiös sionism, i vilket den sekulära sionismen – strävan efter att grunda och bygga upp ett judiskt nationalhem – och en teologisk tolkning av denna utveckling vävs samman. Religiös sionism är alltså ett perspektiv som motiverar den sekulära sionismen med religiösa argument.

Formellt grundades perspektivet år 1902. Rabbi Abraham Yitzhak ha-Cohen Kook (1865-1935) hade en så stor del i utvecklandet av religiös sionism att han kommit att betraktas som dess grundare. Han betonade att det judiska nationella uppvaknandet i sinom tid skulle leda till Israels fullständiga återlösning. Rabbi Abraham Kooks son, Rabbi Tzvi Yehuda Kook, omsatte sin fars abstrakta teologi i praktik utifrån det konkreta livet i Israel på 50- och 60-talen. R. Tzvi Kook framhöll bl.a. att staten Israel är helig och att bosättarrörelsen utför en mitzvah (ett påbud): ”Torah, krig och bosättning – de är tre saker i en, och vi gläder oss över att vi har fått auktoritet för vart och ett av dem.” (Fritt översatt av författaren.)

En av R. Tzvi Kooks mest framstående studenter vid yeshivan Mercaz ha-Rav var R. Yisrael Ariel. Under Sexdagarskriget år 1967 verkade R. Yisrael Ariel som överrabbin inom IDF (Israel Defense Forces), men flyttade år 1975 till Sinai där hans bror ledde en liten yeshiva. När bosättningarna i Sinai avträddes år 1982 var R. Ariel en av de främsta profilerna för motståndsrörelsen Movement to Halt the Retreat in Sinai. År 1987 grundade R. Ariel The Temple Institute.

I 25 år har The Temple Institute hängivit sig åt att återuppbygga Jerusalems tempel. År 2002 gjorde institutet upp kostnadskalkyler för byggnadsprojektet. Man har också planerat för elektricitet, avloppssystem, datorer och andra moderna bekvämligheter i det kommande templet. Institutet är dock mest känt för tillverkandet av kultföremål, såsom den gyllene menorahn och de prästerliga kläderna. Institutets föreståndare Chaim Richman förklarar för Arutz Sheva (12/2/2007):

”We’re not just building beautiful vessels; we are interested in granting G-d the dwelling place that He wants in this world; the Temple is not merely a building, but a way of bringing G-d into our lives in a very real way. And that is what we aim to do.”

Institutet ägnar sig dels åt historisk forskning knuten till Jerusalems tempel och dels åt praktiska förberedelser för det kommande templet. Den yttersta grunden för Institutets arbete är Guds påbud i Ex.25:8: ”De ska göra en helgedom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem.”

Institutets arbete är kontroversiellt av många skäl. Tempelberget är en känslig fråga med tanke på interreligiösa dialoger och politiska relationer. Men också inom judendomen går åsikterna isär om huruvida det arbete institutet gör är ett steg i frälsningsprocessen eller om det är ett djävulens verk. True Torah Jews Against Zionism, med sitt säte i Brooklyn, New York, konstaterar: ”Även om sionisterna, Gud förbjude, lyckas bygga ett tempel, kommer det inte att vara det efterlängtade Tredje templet, utan ett tempel av djävulska krafter.” (Fritt översatt av författaren.)

En traditionell tolkning av den judiska existensen är att den rör sig mellan de två dikotoma tillstånden exil och frälsning. En text som är central för denna teologiska tankegång är BT Ketubbot 111a. Att messias träder fram, att templet byggs upp och att det judiska folket återvänder till det heliga landet är tecken på att frälsningens tid är inne. I exilen ska det judiska livet präglas av tålamod och ödmjukhet. Genom att uthålligt utstå det öde Gud har valt för sitt folk visar folket sin trohet och tillit. I sinom tid kommer Gud att belöna denna trohet genom att vända exilen i frälsning. Men om det judiska folket självt försöker avsluta exilen och få frälsningen att bryta fram är det ett uppror mot Gud som driver folket längre in i exilen. Vad det i praktiken kan betyda att forcera slutet finns det olika åsikter om – allt från att be för många böner till att grunda staten Israel.

Rabbi Moses Mendelssohn påpekade redan år 1770 att Talmud förbjuder judarna att återvända till Palestina med våld och att påskynda slutet med mänsklig makt. Utan de under och tecken som skrifterna nämner får inte det minsta steg tas för att forcera frälsningen. Han hänvisar till Höga Visan 2:7 ”Jag besvär er, Jerusalems döttrar, vid fältens gaseller och hindar, stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.”

True Torah Jews Against Zionism omfattar denna traditionella uppfattning om exil och frälsning. Det judiska folket anses vara i exil sedan Jerusalems tempel förstördes år 70 e.v.t. och folket fördrevs från den heliga staden. Eftersom staten Israel inte tillkommit genom ett gudomligt ingripande, utan genom politiska förhandlingar, anser True Torah Jews Against Zionism att staten är en styggelse, ett uppror mot Guds frälsningsplan. På motsvarande sätt förhåller sig gruppen till bosättarrörelsen, planerna på att återuppbygga Jerusalems tempel och andra sionistiska eller religiösa sionistiska strävanden.

Spänningen mellan dessa två motpoler – the Temple Institute och True Torah Jews Against Zionism – är trots allt inte så ytterlig som ett första ögonkast ger för handen. De två delar bl.a. hängivenheten till Torahn och till det judiska folket som kollektiv. Men i sina tolkningar av hur denna hängivenhet i praktiken ska ta sig uttryck i vår tid går rörelserna isär.

Dessa två åsiktsriktningar företräds vardera av ett tiotal grupper och organisationer och därtill finns förstås en mängd oorganiserade sympatisörer och understödare. Det är svårt att ta fram tillförlitliga uppgifter om hur omfattande dessa rörelser är, men som historien har visat är omfattningen inte alltid det mest intressanta. En grupps eller rörelses handlingskraft kan vara helt oproportionerlig till dess storlek, inflytande eller resurser. Det intressanta är i stället, enligt min mening, gruppens dynamik. Ett sätt att få en inblick i den är att analysera gruppens retorik. Med hjälp av religionsvetenskapliga och sociologiska analysinstrument kan retorik granskas med avseende på gudsbild, självbild, världsbild, och människosyn. Genom sådana studier kan man dra slutsatser om det inre klimatet och bl.a. iaktta tecken på radikalisering. Både the Temple Institute och True Torah Jews Against Zionism har publicerat en mängd material på sina respektive officiella hemsidor. Båda grupperna har också publicerat material i tryckt format.

Trots att dessa grupper och de riktningar de företräder sannolikt är och förblir marginella, har forskare länge begrundat den potential dessa grupper har att radikalt påverka den politiska situationen. Som Nur Masalha (2007) har uttryckt det: ”The continuing rise of the Zionist messianic force is bound to have serious implications for community and national interfaith relations in the Middle East.”

Mia Anderssén-Löf är doktorand inom gammaltestamentlig exegetik och judaistik vid Åbo Akademi. År 2012-2013 studerade hon i Israel, inom ramen för Mellanösterninstitutets i Finland forskarutbyte.

 

För vidare läsning

Ravitzky, Aviezer: Messianism, Zionism and Jewish Religious Radicalism. The University of Chicago Press, USA, 1996.

Feige, Michael: Settling in the Hearts. Jewish Fundamentalism in the Occupied Territories.

Raphael Patai Series in Jewish Folklore and Anthropology. Wayne State University Press, USA, 2009.

Eisen, Robert: Peace and Violence in Judaism: From the Bible to Modern Zionism. Oxford University Press, USA, 2011.

Inbari, Motti: Jewish Fundamentalism and the Temple Mount. Who Will Build the Third Temple? State University of New York Press, USA, 2009.